En förklarande film om CTC

CTC är Malmös nya system för goda uppväxtvillkor för barn och unga. Vi har gjort en film som förklarar hur det fungerar.

Höjaspelet

Vi har gjort en förklarande film om Höjaspelet, ett spel som hjälper skolor att få ro i klassrummet.

Segregation,integration och bibliotek – presentationsmaterial och visualiseringar

Vi har gjort presentationsmaterial och visualiseringar för vår kund Bjarne Stenquist: “Segregation,integration och bibliotek” (Nationell biblioteksstrategi).

Foliehattar är vi allihopa!

Begrepp som faktaresistens, filterbubblor, post-truth används flitigt i media.

Vi gjorde en liten film med våra tankar om det.

Trelleborg AB: designmanual för visualisering

Hur använder man färger vid visualisering? När kan man använda pajdiagram? Vi tog fram en designmanual som ger stöd för arbete med bland annat årsrapporter.

CTC: en förklarande broschyr/plansch

CTC (Communities That Care) är ett projekt som syftar till att skapa goda uppväxtvillkor för barn och unga och som kommer involvera de flesta av Malmö stads förvaltningar.
Konceptet är sammansatt med många dimensioner – just den sortens krävande kommunikationsuppgift som vi gärna arbetar med.

Vi har hjälpt kunden hela vägen i kommunikationsprocessen: från workshops och bearbetning av material, till produktion av presentationer och talmanus, film och trycksaker.
Här är ett av resultaten: en broschyr (som också är en plansch) som förklarar huvuddragen.

Informationsgrafik för Trelleborg AB

Trelleborg AB:s produkter delas upp i tre huvudområden: täta, dämpa och skydda. Vi fick i uppdrag att skapa illustrationer som reder ut begreppen.

Norden på röda mattan

Kul att Ruben Östlund fick sin guldpalm! Visste du att de nordiska länderna har vunnit 17 priser sedan 1940? Vi har tagit en titt!

Norden på röda mattan

Utmärkelser för bästa film 1940-2017

Broschyr för Greater Copenhagen

Att pendla över Öresund kan bli en knepig affär, inte minst för de som jobbar på MAX IV eller ESS.
Hur berättar man om de komplexa gränshindren och reglerna? Vi hjälpte Greater Copenhagen med text, kommunikation och formgivning.

Befolkningsprognos 2016-2026

A+F fick uppdraget att i samarbete med Malmö stads avdelning för samhällsplanering, ta fram en presentation av den 10-årsprognos man gjort för befolkningsutvecklingen.

Malmö växer som bekant. Mer än någon annan svensk stad och prognosen är att det kommer fortsätta vara så.

tillva%cc%88xt-1

Det är underutnyttjat att använda informationsgrafik för att visa beräkningar. Här hur flyttnettot är differensen mellan in och utflyttade.

matematik

Presentationen är detaljerad och djupgående; tar även upp metodfrågor. Vi försökte få formen att förstärka budskapet att prognoser förvisso är oundgängliga för planering framåt men att man bör minnas att det är som ett högt ovanifrånperspektiv, detaljer och nyanser kan bli svåra att se.

modellen.

 

 

Kommissionen för jämlik hälsa

Presentationsmaterial för Kommissionen för jämlik hälsa. a+f producerade illustrationer och animationer.

world-map

“Det går bra för damerna nu”

En kort infografisk film där vi tar en titt på Malmös fotbollshistoria.

sensemaker animate

Vad gör ett budskap begripligt?

Vi hade nyligen glädjen att föreläsa kring vad som gör ett budskap begripligt för en grupp kommunikatörer från skånska kommuner och verksamheter på Media Evolution i Malmö. Vi delade våra tankar om det ena och det andra: naturvetenskap kontra humaniora, önsketänkanden kring förståelse, våra verktyg och lite tips och råd.

Det gav oss även tillfälle att skärskåda vår egen metodik. Trots att vi utvecklat och arbetat länge med begripliggörande så föddes ändå många nya insikter. Det är intressant att så mycket händer när man ska kommunicera. Frågan är om det överhuvudtaget finns okommunicerade tankar, om inte tänkande och kommunikation är samma sak.

 

postgnosis

Halvvägs in i Margaret Atwoods klassiska The Handmaid’s Tale, i början av kapitel 23, gör berättarjaget följande metareflektion:

“This is a reconstruction. All of this is a reconstruction. It’s a reconstruction now, in my head, as I lie flat on my single bed rehearsing what I should or shouldn’t have said, what I should or shouldn’t have done, how I should have played it.”

Skälet till att berättarjaget på detta sätt vill rasera den fjärde väggen (inom fiktionen då) är för att varna:

“It’s impossible to say a thing exactly the way it was, because what you say can never be exact, you always have to leave something out”

Och mer än så, det är inte bara en fråga om urval, utan om något fundamentalt oåterberättbart.

“There are too many parts, sides, crosscurrents, nuances; too many gestures that could mean this or that, too many shapes which can never be fully described, too many flavours, in the air or on the tongue, half-colours, too many.”

När vi nyligen fick uppdraget att begripliggöra och producera en presentation av Malmös utveckling 1990-2015 så kände vi precis som Atwoods hjältinna Offred*. Det är i grunden en omöjlig uppgift. Det kan bara bli en rekonstruktion och som sådan oundvikligen formad efter nuets behov och kontext.

Vi tyckte (likt Atwoods Offred) det i sig var väl värt att uppmärksamma och uppfann för ändamålet nyordet – Postgnosis, av post -efter och gnosis -kunskap (jmfr. pro-gnosis) som fick bli presentationens namn.

 


 

* Namnet Offred är en underbart horribel och uppfinningsrik detalj i boken. Kvinnor får namn efter sina män med prefixet ‘Of’. of Fred = Offred, OfGlenn &c. Min fru hade blivit Avjörgen.

 

 

ramlöst är inget

Andreas Bergh skriver i Svenska Dagbladet om Frågor statsvetare borde ställa. Artikeln börjar med frågan om folkets syn på flyktingmottagandet men har egentligen ett mycket intressantare mål i sikte: Hur ställs frågan?

Som man frågar får man svar heter det ju. Bergh pekar på att frågan: “Är det ett bra förslag att ta emot färre flyktingar?” handlar om riktning, inte om någon specifik nivå av mottagande. Det är ett problem för, som Bergh skriver: “Svar på riktningsfrågor ger vi nämligen ofta instinktivt, utan att fundera på var samhället befinner sig och var det bör vara.”

Är det inte intressant att tänka på det i termer av framing, hur våra kontextuella ramar bestämmer eller åtminstone påverkar vad vi tänker/gör/faktiskt erfar. Jag menar att riktningsfrågor då utmärker sig genom att vara (mer än vanligt) öppna för helt olika framing. Lite: “Givet din helt oredovisade och subjektiva förståelse av världen. Helt obundet av någon fakta eller redovisade ståndpunkter. Vad tycker du är rätt riktning?”

Motsatsen i någon mening skulle vara den förment raka  ja/nej-frågan av typen: “Är detta upprörande, lagvidriga och etiskt oförsvarliga missförhållande rätt eller fel?”

Artikeln avrundas med: “De intressanta frågorna om politikens innehåll finns bortom de reflexmässiga kraven på mer, mindre, högre och lägre.” och det får man hålla med om. Men hur formulerar man sådana frågor?

Begripliggörande, sense-making,  är ett ramverk för att förstå hur världen görs begriplig genom känslor, mål, kunskap, erfarenheter, situation och en hel massa andra subjektiva och kontextuella faktorer. Vad är detta om inte just den framing som lämnas oredovisad i riktningsfrågorna och trampas över i de polemiska ja/nej-frågorna? Är det kanske så att det är denna skillnad i kontext som borde vara fokus för mer “intressanta frågor” Inte – Hur tycker vi? utan -Vad får oss att tycka så?

SOM-institutet kom med en nyhet – Naturen bäst, skatterna sämst när utlandssvenskarna tycker till om Sverige. Ett bra exempel. Svaren på institutets frågor är långt mindre intressanta än förutsättningarna för svaren; de olika geografiska, politiska kontexterna. När den Spanienboende utlandssvensken säger sig ogilla det svenska vädret så säger det helt enkelt mer om Spaniens klimat än Sveriges.

Den sociala utvecklingsstrategin

Presentationsmaterial för den sociala utvecklingsstrategin – ett program för att stärka sociala skyddsfaktorer i Malmös stadsdelar. a+f begripliggjorde och utvecklade ett koncept för historieberättande, samt producerade illustrationer, animationer och manus.

social-development-strategy2

Postgnosis Malmo 1990-2015

En interaktiv statistisk presentation, underlag och inspiration för Malmö stads visionsarbete; Malmö 2040, som visar viktiga långsiktiga trender och belyser olika aspekter av och perspektiv på stadens utveckling.

icke-röstande

Flyktingsituationen och Malmö

a+f fick i uppdrag att klargöra vad 2015 års flyktingsituation kommer att innebära för Malmö. Med analyser, informationsgrafik och begripliggörande belyst a+f de komplexa sammanhang och processer som är kopplade till frågan.

Prognosantaganden: hur beräknas antalet migranter?

Prognosantaganden för analysen

migration-folder-innersidor

stå emot resistens

978x

Faktaresistensen hotar!

DN har publicerat ett antal artiklar i en serie om ‘faktaresistens’. Den första om  virtuella sekter har som ingress:

Fakta spelar ingen roll för den sektliknande extremhögern. Fakta är ”etablissemangets” röst.

Artikeln är mycket intressant. Skribenten Heléne Lööw varnar för ‘de alternativa sanningar’ som de virtuella sekterna (läs Avpixlat etc) ställer mot etablissemangets ‘konspiration av lögner’.

Det finns en förståelig önskan att ankra samhällsdebatten i fakta. Att världsbild och värderingar ska utgå från evidens och inte från okunskap och känslor. Jag är dock tveksam till nyordet ‘faktaresistens’ och det är för att det passar illa för att beskriva det som i själva verket är en grundläggande del av hur vi begripliggör världen.

Begripliggörande (sense-making) är en teori inom informationsvetenskapen för hur alla skapar sin egen förståelse av världen; att det är en återkopplande process styrd av många saker: mål och upplevda hinder, kunskap och känslor, kontext och sammanhang.

Begripliggörande talar inte om fakta utan om faktafiering — faktagörande. Det syftar dels på alla de val och faktorer som föregår att något presenteras som fakta, men också på hur fakta fungerar som del av begripliggörandeprocessen (mål, känslor, kontext etc). Faktafiering gör att vi bara låter det bli fakta som kan passas in i en måluppfyllande och sammanhängande verklighetsbild.

En senare artikel i serien: ‘Fakta håller på att bli en ren konsumentfråga’ av Anders Mildner, beskriver med många fina exempel och god förståelse för mekanismerna hur faktafiering fungerar, men utan att benämna det så. Resonemangen begränsas också huvudsakligen till “…att fakta inte spelar någon roll när det gäller politik”, men det är bara ett område där det märks och uppmärksammas mer. Även forskaren faktafierar (cherry-picking) påverkad av behovet av nya forskningsanslag. Du anser dig rik om du tjänar mer än din granne (självskattad faktafiering) etc.

Ja, ja, men varför spelar allt detta (ordmärkeri) roll? Jo, för resistens är en egenskap. Det som borde förstås som ett kommunikationsproblem mellan två parter blir till en (oföränderlig?) egenskap hos mottagaren. En sådan problemformulering blir lätt en garanti för att ingen lösning går att nå.

Så, stå emot lockelsen att tänka i termer av ‘faktaresistens’. Begripliggjord kommunikation behöver istället ta utgångspunkt i att alla faktafierar (är fundamentalt  ‘faktaresistenta’). För att kunna enas måste vi hitta gemensamma mål, sammanhang och (kanske även) någorlunda samma förutsättningar.

 

Statistik är stilleben

Roslings äpplen?

Jag upplever att allt större del av samhällsdebatten förs i relation till statistik och mätningar av olika slag. Det kan vara ambitiösa vetenskapliga studier eller web polls, men de fyller samma funktion; att hänvisa till evidens är ett försök att ankra debatten i något. En utgångspunkt som man bara kan röra sig marginellt ifrån. Likt ett ankrat skepp på meningsskiljaktligheternas stormiga hav.

Det som skiljer denna ankringsstrategi från andra besläktade, som att ta sig rätten/ha privilegiet att formulera ‘problem’ eller särskilda språkbruk; tekniska, fackmässiga eller värdeladdade, är att det finns en föreställning om att statistik inte är en ankringsstrategi utan tvärtom ett sätt att befria debatten från det subjektiva och perspektivberoende. I den virala video där prof. Hans Rosling nyligen intervjuades på DR ges gott om exempel på detta:

“Jag pratar inte om statistik, jag pratar om verkligheten”…”Det här är en slags idé, att siffror är något annat.”…”Man måste ha en världsbild som stämmer”…”Jag använder vanlig statistik sammanställd av Världbanken och FN, det är inget kontroversiellt … Det här är inget man kan diskutera. Jag har rätt och du har fel”.

Nu måste jag skynda att tillägga att jag personligen tror Hans Rosling har en högst välinformerad bild av världen och att han har mycket värdefullt att säga om den. Inte desto mindre är det olyckligt att använda statistik som ankringsstrategi på detta sätt. Vid ett tillfälle under intervjun visar Hans sin sko för att illustrera hur skev och begränsad medias rapportering är och tilläger: “Ni visar ju en liten del och kallar det för världen”. Det är onekligen sant, men det är också sant, och på ett mer djupgående sätt, om statistik.

Statistik är nämligen stilleben. Likt stilleben är det konstuerade motiv, mer eller mindre artificiella representationer, försök att fånga verkligheten under kontrollerade former. Likt stilleben väljer statistiken helst att avbilda det icke-levande och det bekvämt tillgängliga. Det svårmätta, mänskliga och dynamiska utelämnas. Likt allt måleri bär statistik också alltid ett perspektiv, ett sätt att se och avbilda. Medan stilleben är lätt igenkännbara som just motivmässigt begränsade och underordnade avbildningens förutsättningar så är statistik omgiven av, för att negera Roslings fras, en slags idé, att siffror är det samma som verkligheten och inte bara det utan dessutom en objektiv och “sann” representation. Som om det matematiska och mekaniska verktyget (statistik) på något sätt skapar sig själv utan inblandning av någon människa, utan vilja, utan perspektiv. Så är det helt enkelt inte. Varken tillkomsten av (faktafieringen) eller användandet av fakta är fritt från kontext. Som ankringsstrategi är statistik svår att bemöta men också ineffektiv. Det blir en sorts auktoritetsargument där man antingen accepterar auktoriteten (Världsbanken och FN backar här upp Roslings redan avsevärda auktoritet) eller väljer att misstro och då slutar liksom hela samtalet där.

Statistik är förstås ett extremt värdefullt och kraftfullt verktyg. Så länge man inte misstar den för verkligheten och stänger ute andra sätt att se (uppmätta eller ej). I själva verket skulle jag hävda att det anekdotiska, direkt självupplevda om något i en specifik mening har större rätt att hävda “sannhet”. Men det är ett annat ämne.

 

rank(n)ing

Lunds universitet rankas högst i Sverige av analysföretaget QS. Rektor Torbjörn von Schantz gläds förstås men kallar rankningen

“det mest ointellektuella man kan diskutera”

Det är rätt. Rankningar av det här slaget är ointellektuella och av mycket tveksamt värde för sitt syfte, i det här fallet att vägleda studenters val av universitet. Här kommer då ett försök till att begripliggöra vad som är problemet (förhoppningsvis mer intellektuellt stimulerande att diskutera).

Bakom rankningen ligger en sammanvägning av inte mindre än 6 mått. Helt bortsett från frågan om detta är relevanta mått eller om viktningen är den rätta så gör själva sammanvägningen att vi förlorar massor av information. Ett enkelt exempel med sammanvägning av enbart två mått visar detta problem tydligt.

Sen har vi problemet med ranknining i sig. Sammanvägningen av de sex måtten reduceras till en ordningsföljd och information går förlorad igen.  Här är ett trenddiagram för svenska universitets QS rank 2012-15.

Här händer det saker: det går upp och ner, Uppsala halkar ur topp 100, Chalmers gör en raketstigning.  Lätt att hitta material till nyhetsartiklar. Tyvärr är det rent nonsens. För att tydliggöra hur mycket information som går förlorad kan vi göra en rankning till, en meta-rankning.

Inte lika händelserikt längre. Tänk nu att det förra diagrammet på samma sätt döljer lika mycket information i relation till grunddatan på dess nivå, dvs sammanvägningen av de 6 måtten och att denna sammanvägning i sin tur gör det omöjligt att veta vad som hänt i de ingående 6 måtten.

Nonsens som sagt Q.E.D

 

Appar för klimatsmarta barn

a+f skapade koncept, design och utvecklade mjukvaran till ett antal pedagogiska appar åt VA-Syd. Del av utställningen ‘Den hållbara staden’ på kretslopp- och kunskapshuset Kretseum.

Workshops kring hållbarhet

a+f fick uppdraget av VA-Syd att utforma och leda två dagars workshop kring det lilla ämnet hållbarhet. Utöver VA-Syd så deltog även representanter för Sysav, E-on och Miljöfarvaltningen.

Alla arbetade gemensamt med att kartlägga och diskutera centrala begrepp. Vi identifierade ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter samt samhällets, näringslivets och individens olika perspektiv och roller. Målsättningen var att dela erfarenheter och försöka hitta en gemensam historia för hur de olika verksamheterna (vatten, avfall, el etc) var och en men också tillsammans kan bidra till ‘den hållbara staden’.

Att formulera en historia (narrativifiering) har blivit lite mode. För oss är det en av många metoder som följer på sense-making teorin. En historia rör sig från startpunkt till mål och uppfyller på ett formmässigt plan behovet av mening. Men vilken historia som helst kommer inte vara ‘begriplig’ för den sakens skull.

 

live poll – interaktiv gruppövning

Utställningen ‘Den hållbara staden’ på Kretslopp- och kunskapscentrum Kretseum tar emot skolbarn från klass 6 och uppåt.

a+f utformade koncept och design för en live-poll, en interaktiv diskussions och värderingsövning som kretsar kring det eleverna upplevt under besöket. Besökarna röstar individuellt via Ipad och får återkoppling på en stor gemensam skärm. Mjukvaran utvecklades i samarbete med webbyrån Tigerton.

 

Communities That Care

6 rekommendationr-01
Communities That Care (CTC) är namnet på ett program för ungas positiva utveckling ursprungligen utvecklat i USA.

a+f kom i kontakt med ett projekt för att  introducera CTC i Malmö. Projektledningen, Ulf Ljungberg och Mats Glans vid Malmö Stad, hade haft en ovanlig mängd motgångar och upplevde det som svårt att nå ut med sitt budskap. Under ett halvår arbetade vi med att begripliggöra projektets utmaningar genom ett antal workshoppar och vår medverkan vid olika möten och presentationer, samt en djupintervju med Höja-skolans rektor Bo Westerlund. Vi arbetade gemensamt med att kartlägga och analysera projektets utmaningar. Flera perspektiv- och kontextrelaterade förklaringar blev gradvis uppenbara. Begripliggörandet utmynnade slutligen i en ny strategi sammanfattad i en rapport med 6 rekommendationer.

Rekommendationerna har ett specifikt innehåll för CTC men är samtidigt inte en dålig checklista för vilket projekt som helst:

  1. Nivåer
  2. Fokus
  3. Obundenhet
  4. Avgränsning
  5. Gemenskap
  6. Belöning

Räddningstjänsten syd: operativ teknisk plattform

Räddningstjänsten Syd arbetade med att ta fram en strategi för att utveckla den tekniska delen av verksamheten, dvs vilka nya verktyg och fordon de ska använda. Detta är inte isolerat utan hänger också ihop med hur man organiserar verksamheten och insatserna. Så en komplex fråga.

a+f fick uppdraget att begripliggöra och ta fram ett kommunikationsmaterial för denna ‘operativa tekniska plattform’. Tillsammans med Räddningstjänstens projektgrupp följde vi vår arbetsprocess ‘Metoden’ och arbetade till slut fram en ny struktur i materialet som sedan blev grunden till en PowerPoint-presentation.

Konsten att göra ett bra presentationsmaterial är värt begripliggörande i sig. Det finns två kommunikationskanaler; det visuella materialet på skärmen och det presentatören säger. Hur väl man lyckas förvalta dessa kanalers olika förutsättningar avgör resultatet.

Flatfrog-interface

Flatfrog är ett Lundaföretag som gör lösningar för multi-touch skärmar. Tre sådana skärmar finns på VA-Syds kretslopps- och kunskapscenter Kretseum. På dessa skärmar kan besökare ta del av just kunskap i formen av ett antal filmer och pedagogiska applikationer.

a+f fick uppdraget att skapa ett särskilt användargränsnitt – en portal till detta material. Det blev en mjukvara och design som på ett fantasifullt och unikt sätt utnyttjar skärmarnas och utställningsmiljöns särskilda förutsättningar. Särskilt tack till Joel Arvidson för teknisk assistans.

Portalen har formen av en planetoid ‘Den funktionella staden’ som visar systemen för vatten och avloppshantering. Runt om svävar länkar till det pedagogiska materialet likt satelliter. Eftersom gränssnittet är cirkulärt kan besökare interagera med portalen från alla håll runt de liggande skärmarna.

Det här projektet är ett intressant exempel på att det ofta är möjligt att låta formen bli en del av budskapet. Den svarta rymden förstärker det centrala hållbarhetsbudskapet.

 

Animerade filmer

3-museum-slut

a+f fick uppdraget att skapa åtta stycken tankeväckande filmer till utställningen “Den hållbara staden” på Kretseum- kretslopp och kunskapscentrum.

Filmerna, som är ganska långsamma och meditativa animationer är det första som möter besökarna. Filmerna fungerar ungefär som ett bokomslag eller en filmförtext; sätter tonen, låter besökaren komma i rätt sinnesstämning. Koncept och design av a+f. Animationerna är gjorda i samarbete med Lars Henrik Andersson.

 

Upplevelsen förstärks  av den specialkomponerade musiken gjord av a+f:s egen Mikael Forth.

 

 

 

Malmökommissionen

 

Malmökommissionenen arbetade fram vetenskapligt underlag och tillämpningsbara förslag för en socialt hållbar utveckling med minskad ojämlikhet i hälsa i Malmö. Det utmynnade i en slutrapport  ‘Malmös väg mot en hållbar framtid – Hälsa, välfärd och rättvisa’

a (med viss hjälp av f) fick uppdraget att visualisera statistik och centrala modeller i rapporten. Materialet var omfattande och delvis ganska komplext.

Noggrant utformad informationsgrafik kan göra mycket för att tydliggöra. Budskap måste tala till behovet av mening, vilket slutrapportens allra första sida föredömligt nog gör med följande citat från barnens manifest ur Sopor av Tage Danielsson:

Det är ingen idé att finnas till om man inte behövs till nåt. Därför måste samhället inrättas så att alla behövs. Vi kräver att behövas!

Meny
%d bloggare gillar detta: