ramlöst är inget

Andreas Bergh skriver i Svenska Dagbladet om Frågor statsvetare borde ställa. Artikeln börjar med frågan om folkets syn på flyktingmottagandet men har egentligen ett mycket intressantare mål i sikte: Hur ställs frågan?

Som man frågar får man svar heter det ju. Bergh pekar på att frågan: “Är det ett bra förslag att ta emot färre flyktingar?” handlar om riktning, inte om någon specifik nivå av mottagande. Det är ett problem för, som Bergh skriver: “Svar på riktningsfrågor ger vi nämligen ofta instinktivt, utan att fundera på var samhället befinner sig och var det bör vara.”

Är det inte intressant att tänka på det i termer av framing, hur våra kontextuella ramar bestämmer eller åtminstone påverkar vad vi tänker/gör/faktiskt erfar. Jag menar att riktningsfrågor då utmärker sig genom att vara (mer än vanligt) öppna för helt olika framing. Lite: “Givet din helt oredovisade och subjektiva förståelse av världen. Helt obundet av någon fakta eller redovisade ståndpunkter. Vad tycker du är rätt riktning?”

Motsatsen i någon mening skulle vara den förment raka  ja/nej-frågan av typen: “Är detta upprörande, lagvidriga och etiskt oförsvarliga missförhållande rätt eller fel?”

Artikeln avrundas med: “De intressanta frågorna om politikens innehåll finns bortom de reflexmässiga kraven på mer, mindre, högre och lägre.” och det får man hålla med om. Men hur formulerar man sådana frågor?

Begripliggörande, sense-making,  är ett ramverk för att förstå hur världen görs begriplig genom känslor, mål, kunskap, erfarenheter, situation och en hel massa andra subjektiva och kontextuella faktorer. Vad är detta om inte just den framing som lämnas oredovisad i riktningsfrågorna och trampas över i de polemiska ja/nej-frågorna? Är det kanske så att det är denna skillnad i kontext som borde vara fokus för mer “intressanta frågor” Inte – Hur tycker vi? utan -Vad får oss att tycka så?

SOM-institutet kom med en nyhet – Naturen bäst, skatterna sämst när utlandssvenskarna tycker till om Sverige. Ett bra exempel. Svaren på institutets frågor är långt mindre intressanta än förutsättningarna för svaren; de olika geografiska, politiska kontexterna. När den Spanienboende utlandssvensken säger sig ogilla det svenska vädret så säger det helt enkelt mer om Spaniens klimat än Sveriges.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Meny
%d bloggare gillar detta: