978x

Faktaresistensen hotar!

DN har publicerat ett antal artiklar i en serie om ’faktaresistens’. Den första om  virtuella sekter har som ingress:

Fakta spelar ingen roll för den sektliknande extremhögern. Fakta är ”etablissemangets” röst.

Artikeln är mycket intressant. Skribenten Heléne Lööw varnar för ’de alternativa sanningar’ som de virtuella sekterna (läs Avpixlat etc) ställer mot etablissemangets ’konspiration av lögner’.

Det finns en förståelig önskan att ankra samhällsdebatten i fakta. Att världsbild och värderingar ska utgå från evidens och inte från okunskap och känslor. Jag är dock tveksam till nyordet ’faktaresistens’ och det är för att det passar illa för att beskriva det som i själva verket är en grundläggande del av hur vi begripliggör världen.

Begripliggörande (sense-making) är en teori inom informationsvetenskapen för hur alla skapar sin egen förståelse av världen; att det är en återkopplande process styrd av många saker: mål och upplevda hinder, kunskap och känslor, kontext och sammanhang.

Begripliggörande talar inte om fakta utan om faktafiering — faktagörande. Det syftar dels på alla de val och faktorer som föregår att något presenteras som fakta, men också på hur fakta fungerar som del av begripliggörandeprocessen (mål, känslor, kontext etc). Faktafiering gör att vi bara låter det bli fakta som kan passas in i en måluppfyllande och sammanhängande verklighetsbild.

En senare artikel i serien: ’Fakta håller på att bli en ren konsumentfråga’ av Anders Mildner, beskriver med många fina exempel och god förståelse för mekanismerna hur faktafiering fungerar, men utan att benämna det så. Resonemangen begränsas också huvudsakligen till ”…att fakta inte spelar någon roll när det gäller politik”, men det är bara ett område där det märks och uppmärksammas mer. Även forskaren faktafierar (cherry-picking) påverkad av behovet av nya forskningsanslag. Du anser dig rik om du tjänar mer än din granne (självskattad faktafiering) etc.

Ja, ja, men varför spelar allt detta (ordmärkeri) roll? Jo, för resistens är en egenskap. Det som borde förstås som ett kommunikationsproblem mellan två parter blir till en (oföränderlig?) egenskap hos mottagaren. En sådan problemformulering blir lätt en garanti för att ingen lösning går att nå.

Så, stå emot lockelsen att tänka i termer av ’faktaresistens’. Begripliggjord kommunikation behöver istället ta utgångspunkt i att alla faktafierar (är fundamentalt  ’faktaresistenta’). För att kunna enas måste vi hitta gemensamma mål, sammanhang och (kanske även) någorlunda samma förutsättningar.